jag äter dina kalkyler.
och trots att kylskåpet blinkar ber du mig inte att sluta.
äter dem en efter en en gång till, med gaffel, med brunsås och med mjölk till.
dina diagram, gör revor som skär igenom min hals

och lämnar luften hängandes,
du lutar dig tillbaka i soffan,
med någonting likt siden mellan fingrarna,



din blick säger: det är trots allt nyår medan dina ord menar
"fortsätt."