All världens sorg samlad i en vattendroppe
som rinner nedför hennes kind
I de blöta näsdukar
finns doften av smärta
ingen annan känner


Ja det doftar sorg i Tåredalen
en doft ingen känner
utom den som varit där
ingen går där
orispad igenom


All världens värme samlad i ett leende
lyser upp ett ansikte
torkar tårar gråtna
idag och för tider sen
som fårat en jord


Med tårar man kan måla en akvarell
De säger
konstnärer är de mest sorgsna av människor