Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Självbiografi

Nittonhundraåttiofyra är ett skottår och börjar på en söndag. Jag föds i augusti först av fyra. En okomplicerad förlossning och Olof Palme är statsminister. Pappa stänger dörren när jag är stor som en avokado. För allt trots allt. Tack.
Föredrar hål i brödet. Cyklar trehjuling och går två tänder plus minus noll men gråter mest över glassen jag tappar i vattenpölen. Bor kollektivt med surdeg, rökelse och andra batikfärgade vuxna. Mamma stryker håret sjunger vargvisa och binder dubbla knutar på svansen. Vi äter gratis på Govindas efter ceremoni. Hare Krishna Krishna Krishna Hare Hare. Surt och sött. Ett eget mantra. Håll det hemligt. Håller det.
Lillan kommer till jorden. En roman i sig. Rosa, Gula och Blå tegelstenshus. Ensamma och tuffa barn. Glor du på? Vad säger man? Apa Som Liknar Dig. Blöder näsblod vid busshållplatsen. Hösten flyger.
Skoluniform. Gasspis. Kolera. Helt nya insekter. På riktigt. Promenerar från skolan när bilen saktar ner. Dörren på glänt. Gathundar. Stenar i fickan. Spring. Sporta. Spring. Lillebror. Sammetsöron. Nya kompisar precis utanför dörren. Bjuder till. Krock. Örfil. Helig vrede. Nästan två år innan vi landar igen.
Buss och gran. Nollåtta. Tattare. Hippiebarn. Sist men inte minst. Snedsteg. År mellan oss. Räknar på fingrarna. Blommar sent. Mammas gamla jeans. Lever i det. Höga skor. Bygdens små stjärnor. Ingen barnvakt. Skjuts med någon annan. Sjunger nah neh nah . Förstår inte texten. Tonår. Kurt Cobain dör men aldrig Nevermind. Döda sjunger.
Ångra en del. Sörj mindre. Kallas allt möjligt. Mest ont gör Svenne. Förstår. Förstår ingenting. Spring i benen. Glömmer inte. Aldrig. Kryper ur.
Tar Y-bussen till AB-län. Känner många. Dricker öl. Spelar teater. Känner inte igen. Arvssynd. Mörkerblod. Hör inte hemma. Hör ingenstans. Hör ingenting igen. Student. Jobb. Andras mat. Krogen. Mera flytt.
Tillslut är det tur med vädret i alla fall. Ground zero i New York. Nollpunkt där Colombus först steg iland. Drömma på spanska. Matminnen. Vrålapor skriker. Geckoödlor skrattar. Ankare och segel.
Allt är lika och inget i universum är likadant som allt är i evighet. Remember Don't Panic. Ur askan in i. Frys inte. Leta. Inte i årtionden eller banankartonger på någon gammal adress. Försonas med karaktär och spring när du måste. Skriv självbiografi är en del av processen. Ofärdig. Nöjd. Bli aldrig klar. Är den jag. Du är.




Fri vers av Alva Blästa
Läst 783 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2009-10-07 10:31



Bookmark and Share


  Cosmic Johanna
Skönt med ärlighet...

du bjuder på dig själv.

Du är!
2009-12-15

  Plaster_Poetry
Vet inte riktigt vad jag ska säga, och jag har aldrig varit den personen som varit bra på att ge konstruktiv kritik, men WOW, SHIT, GUD, HELVETE VAD BRA!!!!!!!!!! Det bästa jag läst på länge ;)
2009-10-13

  kollrigheter
En fin form på den här Alva där innehållet lämpar sig väl för hur du skriver. Jag tycker att å ena sidan skulle man kunna titta på det här tragiskt men jag personligen ser det inte som så. Jag vet inte om det beror på ditt sätt att skriva, dina val av ord och hur du beskriver det som bidrar. Jag tror att det är så. Det blir mjukare, som en form av acceptans istället för utlopp av en vrede, och för min del föredrar jag det så.

Jag tycker om tempot som håller en lugn nivå och aldrig blir för rappt. Jag tycker om bygdens egna småstjärnor, jag tycker om att vara en del i processen och känner i slutet av texten att diktarjaget förstår den där acceptansen, vilket jag tycker bidrar till att det blir en god och läsvärd text. Tack!
2009-10-07
  > Nästa text
< Föregående

Alva Blästa
Alva Blästa