Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

undulaten och tågen

 

Introduktion.

Det är bråttom. Vi måste hela tiden slå världsrekordet. Jag som så lätt får håll. Jag är köttbonde och vegetarian, själva solstrålen mellan solen och reaktorn. Det finns en kraft, en motor som gått sönder.

Nu får ni klara er själva, platsen är Intoleranscity, du bör överleva 7-8 undulater.

För mycket vita liljor idag, i strandkanten flyter vatten på vatten. Det är konstigt men det ligger en död fågel på min kollegas tallrik. Det är ingen undulat. Den blanka ytan, det förevigade ögonblicket på sovvagnen mellan Ånge och Bräcke. Den flyende undulaten någonstans på det röda strecket mellan två länder. Sådana är vi, hjälplösa men med hopp. Vi är inte nyandliga, vi ska fånga den jäveln.

Idag spelar jag inte. Imorgon spelar jag inte. I livets slutskede spelar jag inte. Undulaten luktar speciellt, hon sitter på vattenpipan, nu flyger hon in i sitt eget kön. Det är mycket vackert.

Snälla Simon, döp om dig. Döp om dig till mig. Jag tämjer den ljusblå Undulaten, sedan uppträder vi, du får köra bussen, Simon. Jobbet är ditt om du odlar skägg som Che.

Banvallen byggdes på tusen händer. Nu belastas den av alla ton. Ett malmtåg går rätt in i natten om detta inte är svenskt så är det i alla fall europeiskt. Lokföraren har en undulat. Den sitter tyst. Hytten har samma röda ljus som inne på toaletterna runt den stängda centralstationen. Narkomanen är dömd i kylan. Allt är politik. Ljudbanden göms i ett skåp. Om sjuttio år är de fria men offentlighetsprincipen har livstid. Poesin är döende. Vi är på bandel 418, jag ler. Det är inte hånfullt.

Vem är fågelskådaren? Vem är mannen i grönt som står själv ute på en udde. Naturen tecknar grått. Så om vi inte är mer än så här. Att vi behöver en kikare för att se. Är vi då något att ha? Är verkligen undulaten Jesus, eller är det bara som mannen i grönt tror. Är han lurad? Är alla krigen i onödan?

Min kropp framför högtalaren. Se mina händer darra till musiken. Egentligen borde man i krogkön gå mer på utseende. Jag tycker inte om fula människor. De har fel ord. Jag talar hellre med undulaten, små kvitter. Jag ska föra dig tillbaka in i buren. Jag är som dom andra. Om en stund ska jag berätta för dig, hur jag låg med flickor till andra män. För att jag såg kärlek i deras ögon. I mina ögon vet jag inte vad som syntes. Det finns en hemlighet med våra liv. Jag har så svårt att förklara för mig själv att livet ska vara så här. Jag vill inte lyssna och jag vet fan inte hur tydlig jag är med det där. Ni vet den där ängslan att man är på väg att gå över, ändra skepnad till något sämre. Det kanske bara är årstiden. Det kanske är undulaten, den lilla papegojan som alltför tydligt längtar hem.

Den olyckplatsansvarige begär sköljning av tåget. Sen bara låt gå. En smärre försening, inget mer. Ett liv är slut men inne i vagnarna är det fest men lokföraren får krishantering och byts ut. Ingen föds. Bara fest, fest. Nu rullar vi igen, in mot Medis. Bostadsrättsföreningarnas stora siluetter, det här är en stad eller en borg. Vi går på undulatens lånade fjädrar. I tystnaden mellan våra röster hördes tiden gå in i oss, liksom irra där inne. Vi skulle hem och spegla oss och tänka minst tio år tillbaka.

Om Folkungagatan:

Inget mer nu, bara taxibilarna, som planlöst kör runt med gråa sjuka ansikten.




Fri vers av Christer Eriksson
Läst 1089 gånger och applåderad av 18 personer
Publicerad 2009-10-07 22:17



Bookmark and Share


  Ms Lovecraft
Jag tror att du har problem med djur. Din kommentar på min torsdagshaiku om tidningen som ett litet husdjur i oordning; hur du skriver om hur påkörda djur ligger i din säng. Det fascinerar mig. På något vis förstärker det tanken om tillvarons meningslöshet och om att se det stora i det lilla.
2009-12-11

  Mikael Lövkvist
Den första halvan av denna skapelse, som landar i Ches skägg, känns som om den är skriven då du varit duktigt påtänd. Associationer, reflektioner, bilder flyter in i varandra. Speciellt "Undulaten luktar speciellt, hon sitter på vattenpipan, nu flyger hon in i sitt eget kön. Det är mycket vackert." känns som om det är skrivet i ett drogpåverkat tillständ. Och intet fel med det, om det nu skulle ha varit så. Jag skrattade gott åt bilden. Det kan ju också naturligtvis vara så att du har blott en beundransvärd förmåga att dyka rakt och djupt in i 'högra hjärnhalvans' friare världsbild. I skapelsens andra halvan, som kanske börjar runt Banvallen, då, känns din skapelse mera solid, konkret och realistisk. Som helhet känns det som du blandar satir, sarkasm och en humor, som ibland sätter sig i halsen, för att porträttena är så tidsenliga, och med en samtidig tungviktpunch kryddad av personlig erfarenhet och angelägen allmängiltighet.
2009-10-22

  Nina Ahlzén
har läst och läst. texten är motsträvig, men jag trivs i den-alltså i dess många lager av obehag. Det är bra, motståndet. Precis när jag tror jag ser en klar bild, blir den suddig igen. Fan-jag måste nog läsa igen. Gott.
2009-10-21

  Robert W
det var länge sedan jag fick ut så mycket av att läsa en text.

jag gillar inte allt i texten, tycker den blir för flytande med alla frågetecken, men jag kommer på mig själv att återvända. och jag vill pilla i texten, jag vill lägga till och dra bort. jag vill återvända.

och för mig är det ett otroligt bra betyg.

sista raderna hade jag velat skriva. exakt så. exakt exakt så. eftersom det är exakt så jag ser bilden av folkkungagatan.

så enkelt. och så sant.

bra christer. du är bra tycker jag.
2009-10-12

  katt.inc
Jag fastnar för undulaten, den lilla bräckliga varelsen, på något sätt symboliserar den för mig det goda, hoppet, kanske inte Jesus då men det finns sannerligen hopp och godhet ändå. Jag gillar att den är ljusblå, undulaten, en ljuspunkt mitt i din ganska mörka text. Som så ofta blir jag tagen av din text, den känns hudnära, äkta och ärlig och jag håller med J om att detta är en bland dina bästa, fast det har jag sagt så många gånger förut och jag kommer antagligen säga det igen om jag får förmånen att läsa fler av dina texter. Tack.
2009-10-11

  Mr Lindemann VIP
Jag vet att det är bortom sans och vett samt etikett!
Men det gäller att få in denna kommentaren rätt.
Jag tänker alltså kommentera en kommentar av jacob sjöstrand....."Iallafall en kvinna, exilrumän bosatt i Tyskland. "
Det varpå något sätt att hon var rumän i Rumänien, men så tillhörde hon den tyska minoriteten där. Hennes far tillhörde SS under andra världskriget. Delvis på grund av det blev hon trakasserad av dåtidens Rumänien som hon flydde ifrån för 1986. Liten utfyllnad, bara,
2009-10-09

  Anna Frölander
Undulat. Det är ju ett spännande ord bara det. Och hur denna lilla späda varelse befinner sig än här än där i din text tilltalar mig. Jag fantiserar om vad den står för men väljer att se den just som en undulat, i alla fall nu. Du skriver på ditt alldeles egna sätt och jag tycker att det är riktigt bra. Det är att befinna sig inuti och sedan utanför och sedan ännu längre bort och sedan närmare igen. Det är nerslag åt olika håll men väl sammanhållet, som att du berättar någons liv men samtidigt om många av oss.

Jag får allt svårare att se igenom dina texter, hur du gjort. Hur bygget ser ut. Det blir så när jag dras in och bara är i din text, drar efter andan och jag kan inte säga annat än att jag älskar att befinna mig i din textvärld.

Delen som börjar med ”Min kropp framför högtalaren” är stark. Tänker ensamhet och utnyttjande. Här ser jag undulaten som den sårbaraste.

Och slutet, ja fan. Inte ville jag att det skulle ta slut den här gången heller.
2009-10-08

  Lena Renman
Herre guuud, som jag ju inte ens tror på, så bra!
Som en fartrand nerför strupen en måndagförmiddag i slutet av november...
Med i din fanklubb ju :-)

Lena
2009-10-08

  katt.inc
Christer Eriksson, fy fan vad jag är glad att du skriver här! Jag återkommer.
2009-10-08

  peter markurth
mkt bra...
2009-10-07
  > Nästa text
< Föregående

Christer Eriksson
Christer Eriksson