Andning i ultrapid gäckar TBC skadad boning.

Skälvande,

ristande och

karvande.

Arbetar sig uppåt och ut,
små stötar lämnar ingen oberörd.

I en utopi vandrar du frisk,
här fjättras du av värdslig matreria.

Spring ned längs main street tills du kommer till stadens bassänger,
kan du känna innan synen tar dig dit hur jag flyter av skratt ,

tårar,

lättja,

åtrå.


Till dig.

Kan ni fröken Lundberg se,
hur jag trampar känslor för att hålla galenskapen
borta ifrån TBE skadad hjärna.

The Australian crawl gör sig bäst i tankens bana där
strömningarna följer sin givna gång.

Ta i kanten dyblöt av tankar som sköljer över förvirrat skarpsynt intellekt.

Ta min hand.


Behåll min hand i din.