Hur länge kan man överleva sin egenmisshandel? Det är så förenklat idiotfegt att fortsätta jakten på en själv. När självinsikten plötsligt blir dagens rätt men så vansinnigt fel i jakten på den överslipade diamanten. Man tror enfaldigt - livet ut i värsta fall - att man kommer att kunna ändra sin grundpersonlighet. Men till Er alla som ägnar sig åt denna makabra sport kommer jag med lite "HEADLINES"...

NEJ!!!...

glöm det för guds skull..Börja titta dig i spegeln och erkänn vilka fel och rätt du har, men tron att du kommer att förändra dig till ett jag som du i slutänden kommer att acceptera är lika dödfött som att kräva en miljardvinst av en värdelös trisslott. Du kan förvisso ändra delar av dig, kan liksom med hjälp av miljön och erfarenheten färdas åt ett visst håll. Men din förbannade grundpersonlighet den lever du med livet ut.

Så...Om du till trots tycker att du kan ändra på detta, så kommer du få ett liv i sökandes tecken...Överfyllt med ångest, oro och stundtals jävligt taskigt självförtroende. Men som sagt var...det är ju upp till dig.

Läran att älska sig själv, grundar sig i synen av att du faktiskt är en människa som måste tillåtas göra sina fel. De fel och brister man äger är en del av självinsikten som kan vändas åt att man inte försöker göra samma misstag två gånger. Men att skylla på sig själv och därefter dela ut själsiga käftsmällar rakt in i det heligaste jaget...Skapar bara en rädd människa, och den rädslan är så självdestruerande att du snart är en spillra av ditt forna jag.

Inse att du är du, med det paketet du bär på. Arbeta på att lösa dig själv ur ditt eget skamgrepp, och du kommer snart inse en ny slags kärlek...

Kärleken till dig själv.