Med små små elaka ord kan jag få din värld helt i obalans...Fast det kommer aldrig synas på dig...Du har redan drunknat i din egen känslodjungel...Du letar fortfarande efter den människa du är...Och under tiden har du angivit din ton mot världen...Din fasad är en önskebild över vilken människa du vill vara. För inom dig härjar ett kaos...Din egen spegelbild är nämligen hatad av dig själv...

Du låter dig bli trampad på...Du låter dig förnedras...Vi alla ser det...MEN DU VISAR INGENTING...För du tycker att man ska visa sig som känslokall...Med det räcker till trots med små, små elaka ord för att få dig i obalans. Du tycker känslor inte hör hemma hos en person som du...Dess små känsloliknande varelser är ju SVAGA...

Små, små elaka ord, får din vulkan inom dig att explodera...Du tappar fotfästet och hela din själ skriker efter att få utbrista i en känslokavalkad...Men du stoppar det...Effektivt...Och ju mer du hindrar känslorna...Ju kallare blir du på ytan. De tårar som av misstag råkar lämna ögonen...Torkas bort fortare än ljuset.

Fast det räcker med...små, små elak ord..Och din värld rasar samman och din dag som började så bra döljs i mörker...Fast ingen vet det...Ingen ser det...Ditt illamående är bara ditt...För i din värld SKA MAN VARA STARK...Ingen ska kunna tro att du inte står fast och RAKT...Men i verkligheten ser alla det som sker...För det räcker ju med små, små elaka ord...Och din värld splittras sönder och samman.

I allt detta har du förlorat dig själv...Jakten på att vara stark har gjort dig än svagare...Och fasaden än viktigare...Tillslut är du fast i ditt eget känslofängelse där din självbild är baserat på tusen lögner. Du vet inte vem du är...Du vet bara vem du vill vara...Och det är ljusår däremellan...Allt för att inte visa sig svag...När någon utrycker..Små, små elaka ord....