i den fula staden full av minnen var du och jag bara besökare hos livet
vi gick genom gatorna som berättade om utkämpade strider
och de fallfärdiga husen var genomvåta av regnet som föll även på oss
och när vi gick där var allt jag kunde tänka på
att hålla om dig
kriget som mina tankar utspelade måste du ha hört
för det var allt jag kunde höra
förutom meningen du sa
du är vacker ikväll
sedan en minuts lycka när jag äntligen äntligen äntligen
fick hålla om dig
så som jag längtat efter dig
morgonen efter låg vi på en sönderriven madrass i ett av de genomvåta husen som vittnade om familjeolyckor och död
och allt såg så förfärligt ut med krossade fönster, rivna tapeter och håliga golv men just då, när jag låg där hos dig
var det den vackraste platsen i världen
och du
var den vackraste i världen