Han har sett och begrundat en tid nu.

Rätt nyfiken på vad jag ska ta mig för här näst.


Tyckte mig höra någonting som lät
som en faders ömma suck.


Tyckte mig se ett ansikte av förvåning,
över att jag orkat stånga mig trött

mot en och samma vägg, dag efter dag.


I en kort sekund av tro,

gav jag honom en hint om

att jag inte orkar mer.


Kanhända är han gud.

Kanhända spelar det ingen roll,

för.....
han ger mig sinnesro och mod att förändra det jag kan.