Vi är ute och åker i pappas nya Volvo. Vi säger inte så mycket, mycket behöver inte sägas. Vi njuter av stunden, att bara sitta bredvid varandra. Ur högtalarna hörs låten Green River. Pappa ler och höjer volymen. Låten för upp minnen till ytan. Minnen från när vi hörde låten live tillsammans. Minnen från när jag är 8 år och får skjuts till skolan. Ungefär samma ålder då pappa för första gången tog med mig på bio inne i stan. Plötsligt vill jag inte att resan ska ta slut. Längtar ovanligt nog efter rödljus. Jag ler. Vissa saker förändras aldrig.