November förr: musgrå dimma, tristess, oundviklig depression, gå i ide.

November nu: stålgrå smärta, klarsyn, oundviklig summering, gå någonstans, wherever, men inte i ide i alla fall.  Idet är stängt för säsongen. Vägen vinterröjes ej.

Fan fan fan. Gilla läget? Ibland när jag räfsar löv kanske. For a moment on the road. Eller sjunger med min dotter.  

Du. Genomlyste allt som jag försökte reparera, öppnade alla hål som jag försökte fylla med fluff. Markerade alla ben i min kropp, så  att de knöt sig inåt när jag försökte strunta. I. Det.

Still love you. Know no other way.