Jag ska sjunga en liten visa
närsom dagen den tiger still,
ge till själen av nattens lisa
är det enda som jag ju vill.

Då seglar drömmarna till sitt rike
gungar bort till mitt sagas land.
Där leken, skratten, och vänligheten
fattar ömsint min lilla hand.

Att följa med uppå denna stigen
så skönt berikad av ädelmod,
där bönder, adel kan dela lika
och sitta samman vid spiksoppsbord.

Då spirar floran uti vår trädgård
och sprider dofter som aldrig förr,
när maskrosbarnen och silverskedum
tillsammans klapprar på samma dörr.

Så ta tillvara på livets godhet
och ge din kärlek till dom i nöd.
Ty valsa ensam uppå perongen
det kommer sakta att bli din död.







ME/09