jag var aldrig aktsam eller klok emedan perioderna ägde rum så följer därav att jag hamnade inom loppet av cirka en sextiondels minut i trassel och besvär och livet fortsätter leva oförutsägbart när det gäller mig

jag var ingalunda allena och hamnade inte sällan i en fördjupning laddad upp till kanten med hundra andra vilsna personers meningar
och när jag var tillintetgjord av den omständighet att allmänheten sviker en ideligen och aldrig ursäktar sig drog även jag slutsatsen att på inga villkor ursäkta eller urskulda mig på något vis

i denna tid är jag blott en människa som vandrar ensam i kosmos med tankar samtliga människor även har
dock har jag inte någonsin haft önskan att ströva från början till slutet av existensen på egen hand
men jag antar att även det kommer lösa sig någongång
som allting annat