Det finns stunder i livet där allt som borde vara självklart, visar sig vara de minst självklara. När allt logiskt tänkande rinner av oss, som små, små tårar på våra kinder.Vi hittar nya sätt att se vackra ting i de osynliga. Blir bländade av vår egen och andras otroliga förmåga att le, när de egentligen borde gråta och vi försöker att le med dem, hur svårt de än är och hur övertygade vi än är om att det här ögonblicket, det är inte för evigt.