Gränderna blåser.

Stenarna piskas i blanka sältan.

Letar och knyter och springer och jävlar och vad som helst.

Vi håller i oss.


Men fukten från vattnet runt Gamla stan
stannar ute.

Orden ser små ut nu igen. För kärleken har vuxit.

Det lyser
vid café Beckish.

Håller du oss?