Tydligen sårar jag mina vänner
trots att jag inte menar det
och av någon anledning blir jag irriterad
bara av att de är i närheten

I min hjärna kallar jag dem energitjuvar
men vet att de inte förtjänar det
Det är inte deras fel att jag är rädd
och det inte deras fel när det är mitt

Jag försöker gå i ett par skor som känns för stora
det har jag gjort ett tag också men det är först nu
som allt känns otroligt tugnt och ensamt
och jag börjar känna väggarna krympa omkring mig

Men jag vill inte säga att jag är rädd
eller att jag vill vara ifred eftersom jag hatar att
tappa kontrollen om mig själv, eftersom jag aldrig
gjort det förut och ville inte börja med det nu

Egentligen är det ingen fara med mig
om man inte räknar med att jag är
psykologiskt störd och kan inte visa känslor
på annat sätt än med ord

Men egentligen ber jag inte om hjälp nu
jag vill bara skriva av mig och få bort orden
från mina tankar... för jag kommer samla ihop mig
som jag alltid gjort, och jag kommer le igen