Stranden höjer knappt på en sten

när jag tar mig ut på veka, vikta ben

i de första vågorna

Där bortom rullar havet svart men här

sprängs vattnet skelettvitt

mot mina anklar




Jag vänder mig om och ser

mina kläder resa sig, lämna platsen ljudlöst

för att låta det som komma skall

ske utan vittnen




Utan att jag har märkt det

har jag invaderat tångens mörka rike

som lägger bottnen för sina rötter

& sin stinkande värme runt mina fötter




Jag klär av mig

låter badbyxorna simma ensamma mot land

& trär undervattensrepen

om mina handleder när jag lägger mig på mage




Nu när jag binder mig till havet

förväntar jag mig dess förtroende

& får det