Det är en ständig väntan
som fortgår medan både dagen och jag förgås
längtan bränner i varje liten nerv
fingertopparna skriker
och precis när man slutat räkna timmarna
är det dags att stämpla ut,
kollektivtrafikeras med glansig blick
tills jag når hemmets tysta lugna vrå
Hemsamheten skär sönder mig
och det är som om tvekan hejdar mig,
men bara för en sekund,
min hunger darrar till och kastar mig mot min längtans mål
jag sliter fram en burk ur kylen
aluminiumklicket är ljuvligt
smuttar på den mörka kalla drycken
hell no, jag klunkar i mig den
sveper så att jag hostar, frustar, flämtar
kolsyran borrar sig uppåt i näsgångarna
häver i mig mer
Tittar inte ens på posten eller gårdagens disk
slänger mig på datorn
Äntligen!
Ställer ner burken med julmust
och börjar skriva
Vad spelar ingen roll, bara jag får låta fingrarna brinna
sniffa kreativitetsknarket
frifantisera i min skaparonani
jag är helt enkelt tjack på att skriva