Jag ber kära Gud att det stolta ska smaka salt,
när vi möts.

Rörd av dina tysta ljud som faller mjukt över blåögd kvinna.

Ditt rike härskar över min lust,
bygger städer som värms av åtrå.

Ren är min kärlek,
heta är dina tankar.

Håller andan då jag blöder när suckarna möts i längtande bröst.

Bara luft och vatten håller oss stadigt mellan tumme och pekfinger,
endast daggen som flyr mellan hud och blus smeker i ditt frånfälle.

Byggstenar av skratt läggas på rad för att bygga en framtid,
muras samman av sametslen tystnad.

Sen du vinkade på återseende har jag åldrats,
saknaden äter mina färger och lämnar transperanta spår.

Genomskinliga är dagarna så att du ska kunna se mig igenom regnvåt kropp,
stående och väntar tills du kommer hem.

Mest av allt,
mest av allt älskling.