novembernatten var så blåsig och blöt
ja, regnet piskade och vindarna tjöt
i mörkret.
Vi tände levande ljus
i mörkret,
Vi hade ljus i vårt hus

novembernatten var så skrämmande svart
vi var på väg nå'nstans men visste ej vart
i mörkret,
vi sökte ljus hos varann
i mörkret
och gudarna vet vad vi fann

än en gång
fick vi höra den sång
vi saknat alltför mången dag
skulle vi våga
blåsa under den låga
som flämtade så svag
som i ett rus
vi tände det ljus
som skingrar dunkla skyar
vi föll i trance
utan sans och balans
och blev ett med vindens byar

novembernatten var så isande kall
men vi höll värmen i alla fall
i mörkret,
vi hade värme och ljus
i mörkret,
vi hade ljus i vårt hus

som i en dröm
du sände en ström
av vällust igenom min kropp
och jag var din,
du var min, vi var ett
när vi nådde bergets topp
och den storm
vi väckt i varandras sinnen
var lika stark
som den storm
som brusade mellan
träden i skog och mark

novembernatten var så tråkig och trist
men vi föll till föga och gav efter till sist
för ljuset
ifrån den eld som brann
i mörkret
och gudarna vet vad vi fann