Som att spela monopol
vakna upp ur en minnesförlust
och inte fatta var alla hus
och gator kommer ifrån

eller att papperspengarna sinat
och att man inte är den där silverhatten
utan den trasiga skon som alltid hamnar i fängelse...

utan att passera gå.

Hur hamnade jag här?

Hur fan
hamnade
jag här?

Plötsligt lade någon ett barn i mina armar
sa att det var mitt, sen gick alla hem

åren blev instruktionsbok och
uteslutningsmetoden
en överlevnadsmekanism

en man som sa att jag var hans,
vänner som sa att jag var deras,
ett jobb som sa att jag var köpt

och jag sa

inget, jag vet inget.

Kära mamma.
Född av jungfru Mormor och pinad av...?
Ja, vem blev du pinad av, mig?

Du som föddes med kunskapen,
blev tant när du var tolv,
gifte dig, skilde dig,
gifte dig, skilde dig and so on..

Varför gav du mig inte redskapen
att kunna hantera rädslan? 

Så säger du
att du aldrig fattade
att vara rädd.

Att det inte fanns tid till det. 

Så säg mig...
hur hamnade jag här?

I en egen lägenhet?

Två barn som aldrig blir nöjda, en hund som jag ännu inte fattar var han kom ifrån, en katt som ständigt försöker fly, ett marsvin som dog, tiotusen räkningar, stressigt jobb och hur kom det sig att tröttheten blev min ständiga följeslagare?

Plötsligt lade någon mitt liv i mina händer
sa att det var mitt, sen gick alla hem.

Smärtan blev instruktionsbok
och ingen uteslutningsmetod, fungerade längre.

Jo.

Jag är så trög
att jag måste göra fel
för att förstå
hur något går till

och misstag är ovärderliga! 

-

Vuxna
skrämmer
mig.  

-

Men jag tror...

jag tror
att jag
är redo nu.