I essencen är jag ett djur,
det har slagit mig hårt som ett hoprullat uttropstecken.

Förvandlingen rätar ut sig från ett infekterat frågetecken,
stannar upp i en rörelse som leder bort.

Väskorna packar tydligen sig själva som lydigt dresserade hundar,
kanske...
om det var för min skull.
Där du sitter kan du se solen men det gäller att kisa för efter mörkrets inbrott stjäl det midnattsblåa pastellerna i luftiga tankar.

Med denna ring av blåsljud från en suckande måne kan jag inte göra dig mer äkta än vad du är varje morgon du öppnar ögonen.

Ett gnistrande silverband som lånat sin glädje utav våra blickar.

Du är en lejotämjare som stirrar mig stint i ögonen,,
..länge..

länge.

Jag är i essencen ditt djur.