Nu gick det undan ombord på 00 ORIGO. Nyss var de fem kvar. Sedan for ElefantFantasin och MiniatyrMyran i samma smäll ut från farkosten. De kvarvarande hann inte ens vara fyra förrän de var tre. Rymdstyrelsen tycktes ej längre förmå fatta genomtänkta hemsändelser. MiniatyrMinnet var så litet så det inte längre mindes att det fanns. Ingen annan deltagare kunde heller iakkta det lilla minnet. Så det fanns varken orsak att låta det åka ut eller tävla vidare. ElefantFantasin föreställde sig att han var The Biggest Bang som någonsin inträffat. Det gällde såväl inuti som utanför Universum, och dessutom såväl innan som efter som genom. Ingen annan vågade hysa lika stor hybris. Och han borde blivit mer än premierad för själva ihärdigheten i idéns totala varande, tyckte ElefantFantasin, och minst en till.  Nå, ännu färre skulle man strax bli ombord. Ty nu gällde det timmar och sekunder. Stjärnan 1-0 lyste allt mer verklig genom det svarta, rakt in i skeppskabinen. Strålarna sköt fram likt fyrverkeripjäser. Hur skulle de bägge sista dragen förlöpa? Eller skulle det bli tre drag - skulle ens någon återstå? Jodå, någon måste finnas! 00 var bara en omgivande matris, en inkluderad frånvaro. Hur långt isär Universum än for kom allting närmare. Rymdstyrelsen log lugnt i sitt torn. De tre resenärerna belystes stroboskopartat. Den förste var människan. Den andra var androiden. Det tredje var trollet. Utgången var ännu inte given. Man satt som på champagnekorkar, redo att slungas rätt in i den nya solen.