knepigt...
ibland skriver man en text på några minuter,som inte betyder något särskilt ,inte verkligen,man skriver den nästan på "skoj" som ett dumt skämt...Då blir man uppmärksammad och hyllad! Man får ju nästan skämmas.. Sedan när man ser att ingen verkar bry sig om de texter man verkligen skrivit från hjärta och själ,då blir man lite ledsen eller besviken och tänker att man är nog värdelös på att skriva så att någon fastnar för det, eller helt krasst gillar det..Men ska jag vara positiv så ser jag ju mina egna alster med nya ögon och får nya infallsvinklar och insikter.. Det finns så många här som skriver så underbart och jag älskar poesi,något som jag inte hade en aning om när jag hittade hit till poeter.se för nåt år sen eller så..jag är jätteglad för varje liten eller stor uppmärksamhet jag får och jag försöker visa min uppskattning till er vars alster jag hunnit läsa.
Just idag är jag bara så fruktansvärt ledsen över så mycket,som jag absolut inte kan ta upp med er,och jag har en värk som är nästan obeskrivlig,en mycket komplicerad och jobbig situation..Säkerligen påverkar det mina tankar som jag just nu delar med er...
Fortsätt att kommentera och kritisera,och fortsätt skriv så jag får ny inspiration och ett vidare sätt att tänka/leva!
Egentligen ville jag inget särskilt med denna text heller så jag tar och slutar nu!