På vägen låg en fågel
så värnlös av skräck
han hade blivit påkörd
av ett lastbilsdäck

Han kisade mot solen
och tänkte just som så
nu kan jag aldrig flyga
det måste jag förstå

Han tänkte på familjen
och sina ungar fem
hur ska de klara sig?
om jag ej kommer hem

Då kom där en vandrare
med ryggsäck i band
han lyfte fågeln upp
och tog den i sin hand

Han lade den i mossan
vid vägbanans kant
och fågeln han kvittrade
ja det är faktiskt sant

Ty mötet med vandraren
var ingen tragedi
livs anden blev läkt
med trolldom och magi

Fågeln han var tacksam
för vandrarens stöd
han hämtade sig snabbt
där under solens glöd

Nu flyger fågeln stilla
bort över marken
hem till sina kära
vid boet där i parken