Glasskärvor genom mina fingrar, tränger in i huden, spräcker cell efter cell.
Droppe efter droppe förgyller marken med sin röda kulör. Röken fyller mina lungor och någon stänger luckan till mina luftrör.
Andas blir svårt,som någon eller några sagt en gång i tiden.

Ögonen går av och an i kors och dess lock har hakat upp sig
som trasiga trafiklysen. Kroppen tacklar sakta av och faller ner mot den hårda och vassa asfalten.
Ute, fri räddad.Är jag min egen hjälte?

Krypandes mot gräset med lågornas dansande ljud i bakgrunden
slänger jag min kropp mot det torra gulgröna gräset.
En ensam gnista och poff,
så skulle min kropp dansa i eldens lågor.
Är jag min egen hjälte?

Det snöar aska mot mig och det smakar rök i min mun. Smaken jäser i munnen och tarmarna vrider sig.
De dansande lågorna. De dansande lågorna tar över.
Jag torkar bort blodet från min mun och
sluter mina ögon. Skriken från lågornas dans tystnar.
De dunstar bort i ljudet av eldens musik.

Min kropp slits bort.
Jag knyter mina händer och känner glasskivornas rop genom hela kroppen. Ambulansen är kall.
En slang pumpar in något i min kropp och konstgjort luft förgyller mina lungor.
Förgyll mina lungor med rök och aska. Stäng locket.

Sjukhuset, spökslottet. Jag vaknar upp i ett vitt nattlinne. Ett dygn senare och eldens lågor dansar för alltid till de dova skriken bakom mina ögonlock.