Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Utstött

Varför blir jag irriterad
och känner mig ignorerad
när de som jag pratar med utan vidare vänder sig mot någon annan person
trots att jag är seriös och formulerar mig i ödmjuk ton

är inte mina ord lika viktiga
är grannens yttranden mera riktiga
är det orsaken till att jag ibland blir negligerad
nästan på gränsen till utagerad

det är många gånger tufft
att bara bli behandlad som luft
och inte tas på allvar
inte få svar

den som inte har provat anar inte hur ont det gör
när man sitter i ett sällskap och det känns som om man hela tiden stör
man väljer då ofta att lämna bordet
och ”ha det så bra”, blir för det mesta avskedsordet

jag vill bli respekterad för den jag är
jag vill inte vara ”den där”
utan bara vara en människa som även andra lyssnar till
och känna mig som en i sällskapet, det är vad jag vill




© Ted Örnberg 2010-01-17
Foto:www.fotoakuten.se




Bunden vers (Rim) av Eaglemountains VIP
Läst 633 gånger och applåderad av 24 personer
Publicerad 2010-01-17 15:32



Bookmark and Share


  LassO
en modig dikt, och jag känner igen den, även om det inte alltid händer. Det känns ofta som om "de som skriker högst" för mest uppmärksamhet. Finns såna exempel på riktigt nära håll här. Gaphalsar helt enkelt, som drar åt sej uppmärksamheten med sitt gapande. Men man känner en del förakt faktiskt, för de som "låter det hända". De som tror att de gapigasta är de man ska lyssna på.... "Dummare kan ingen vara"
2010-07-18

  rajaynaya
känner igen mig!
2010-06-17

  Miss Mod
Det är så typiskt och om den utstötte stöter ut tillbaka, så är det ingen som märker.
2010-02-22

    ej medlem längre
Det här känns igen!

De här människorna är inget att bry sig om . . . Du är Du . . .
och ska vara stolt över dig själv.

Kan det vara avundssjuka? Kanske?

Jag delar några ord med dig . . . jag har någonting som ingen
kan ta ifrån mig, musiken och känslan för naturen.


Med gitarren på ryggen
jag går den kända vägen,
där kåtan är belägen
är jag en trygg en´

Oroar mig ej för myggen
de är inte i vägen
jag är dock trägen
om jag råkar en stygg en

Slår an några strängar
diktar några ord,
jag känner mig hel

/Ann
2010-02-16

  aol
käre vän läs min dikt poeters ö, sen hoppas jag du följer oss dit,
2010-02-08

  aol
bra rimmat i en stark dikt som käns igen obehagligt men du har oss dina vänner bakom dej,
2010-01-31

  Maria T
Känner igen mig.
Att bli utanför gör ont
mycket ont och så
blir man så ledsen.
2010-01-22

  Cosmic Johanna
Viktigt tema,

det är en djup sorg att bli ignorerad,

och ett lycka att bli sedd på riktigt.

Vi utmanas i livets balansgång

mellan dessa och andra ytterligeheter emellanåt.
2010-01-21

  Bibbi VIP
Grattis också till sista placeringen som
jag missade just då den kom!
2010-01-19

  Berit Robin Lagerholm VIP
Ett alster med melodiisk rytm som skär in. Starkt berörande och mycket fin den här.
En enda stor tankvärdhet.
Fint att du skriver här igen Ted.
2010-01-18

  jörgen g
Fint formulerat om angelägna saker! Tänk bara på att ingen kan ta ditt värde ifrån dig genom att agera ovärdigt själv.
2010-01-18

  Ewa-Britt Nilson VIP
Ja det här känns
igen min vän!
Man bjuder på
sig själv av hela
sin själ vill alla väl...
Och så Du gjort i litet
som stort... Och mycket
andra kommit till del då!
Borde de ju tänka till så
att Du borde vara en
av dem då... De måste
sakna empati, sympati
normalt gott tänkeri...
2010-01-18

  © anakreon VIP
Det är med respekt
som med de flesta
andra rikedomar -
de fördelas oerhört
orättvist.
Carl-Erik
2010-01-18

  kärleks ängel
härligt rytm!!!
2010-01-18

    ej medlem längre
så bra skrivet om ett så vanligt fenomen, att inte riktigt ta plats och inte förstå varför
2010-01-18

  Yrre VIP
Jo, så sant det du skriver, man vill bara väl och så blir det så där.
Mycket bra och igenkännande text.
2010-01-18

  Monika A Mirsch VIP
utanförskapet i ett klingande nötskal - har en känsla av att detta u-skapet är många gånger orsaken till skrivarglädje bland skrivarvänner över nät.
2010-01-18

  Redeemer
Om det nu är någon tröst så vet jag hur det känns.
Du sätter ord på vad jag själv har upplevt!
2010-01-17

  Suzy med punkterna
Att känna sig ensam i gemenskap är en känsla som gör så ont.
Känner lite som Walborg här under. Skriv ut detta och dela ut nästa gång ..........ställ dig rak i ryggen och ta din plats för du lika väl som någon annan ska bli lyssnad till.
2010-01-17

  walborg
Kära fina vän! Du kanske skall säga just det Du skriver här nästa gång till den som inte lyssnar på Dig utan vänder sig om. Tror det skulle bli litet genant för den andra och bita bra inför fortsättningen!
2010-01-17

  oMareld
du är redan den människan för mig!
Du är du!
2010-01-17

  anits VIP
Så bra och igenkännande du skriver, hamnar ofta
själv i den situationen, då går jag, är hellere ensam
med mig själv, än ensam när man är fler, men det
gör ont väldigt ont, ondare än många kan ana
2010-01-17

    ej medlem längre
Bra beskrivet!
2010-01-17

  Bibbi VIP
Så väl jag känner igen detta som Du beskriver. Så smärtsamt.

Står det inte i den heliga boken att "kärleken hos de flesta ska kallna?"

Applåd och bokmärke.
2010-01-17
  > Nästa text
< Föregående

Eaglemountains
Eaglemountains VIP