vi bor där man kan tro att tystnaden råder
här dit ingen bil kan komma

och om vi inte befinner oss i sommarmånaderna, då båtjäktsinfernot från fjorden regerar

är här tyst

och om man inte räknar de högtflygande planen däruppe med sina vitritade avgassnören eller helikoptrarna som passerar nästan varje dag

så
är
här
tyst

och man kan höra sin egen andning

och när det faktiskt är tyst
kan man ibland höra mumlandet från havets möte med land i väster, sådär fem kilometer bort, som en baston, långtfrån störande

men
när vintern tagit strypgrepp om Skagerak och vinterkylan ligger över oss
hör vi
rakt genom tystnaden
trafikbullret från Göteborg
sextio kilometer härifrån i sydost

och då undrar man
varför det bruset så saknar romantik