på dagen ett år och på tiden att du kommer hit
på morgonen nervositet på bordet ord i vackra men tomma rader
på axlarna bär du onödiga tynger på golvet ligger hon och blundar
på natten är det flod på väggen hänger tavlan du skäms över att du aldrig målade
på huvudet sitter hatten snett men på munnen får du en puss
på dagen lyser ingen sol på huden sitter känselceller
på skoj retas du med den som inte förstår ironi, på chans ber du om det du inte har och inte kan få
på pianot står din blomma och vissnar i takt med att du gråter
på tur vinner du kärlek i låst låda utan nyckel
påhittad saga om dig och mig på kvällen när jag inte längre är mig själv, utan ännu mer mig själv.
på liv eller död balanserar jag på gränser på kanten till det oändliga
på armen en tatuerad stjärna som påminner om något du inte minns
på tungan smälter inga snöflingor för det finns inga på sommaren
på taket står någon och väntar på sina vingar på framtiden på lyckan
på gatan vandrar alla förbi ingen påpekar för dig att du kan dö
på tid flyger du rakt ned i underjorden på den plats du landade placerar de levande ljus
på ditt fotografi ritar jag en gloria ovan ditt huvud på hoppet lever alla
på jorden finns inget av det vi vill ha på månen vill vi bo
på såren på armen blåser du och sätter på plåster
på min mage lägger ingen sin hand utom då det inte finns något stopp
på tröskeln stannar tiden den kommer aldrig in i mitt hem
på vågen väger du ingenting för du är bara en fantasi finns som en själ på riktigt
på bron håller dina händer ett krampaktigt tag om räcket på rälsen ser du henne liggandes
på en sekund försvinner allt och på en livstid hinner det inte byggas upp igen
på sängen bor du nu livlös men andas fortfarande på ditt bröst tynger hundra förlorade liv
på låtsas ler du ibland för att ingen ska komma på vem du är
ja, på dagen lever du på natten är du död