Trottoaren är scenen
för vårat drama.
Gatlamporna blir
våra strålkastare.

Till vår tragiska
dialog mellan
vi älskande.

Vår publik törstar
efter blod.
De törstar efter
ett brustet hjärta.

Du gör din sorti
med elegans som
alltid och
lämnar mig ensam
kvar i den enkla
lampans sken.

Du blev övertygad
av mitt spel att
jag älskade dig.
Men min kärlek till
den andra var större.

Och ditt hjärta krossades inför en jublande publik.