...om världen och dess innevånare såg annorlunda ut det vill säga.

Skulle jag kunna vara leva mitt liv med bara en man? The million dollar question, so to speak.

Kanske. Om den unike mannen uppenbarade sig. Om jag fann honom. Om jag fann en man som var nöjd med bara mig. Som inte hade några som helst önskemål om att blanda in fler i vårt förhållande. Som avgudade mig. Bara mig. Som inte alltid ville se mig i sexiga underkläder, som inte behövde porrfilmer för att tända till, som inte fantiserade om andra kvinnor, som inte ville leka sexuella lekar där jag är någon annan än den jag är. Fann jag mannen som bara ville ha mig är jag i stort sett övertygad om att jag aldrig hade vänt mig till någon annan. Inte nödvändigtvis på grund av att jag inte någonsin skulle bli frestad, utan mer på grund av att en man som bara ville ha mig skulle ha gjort sig förtjänt av att ha mig för sig själv.
Tror jag att denne man existerar? Näpp. Han finns inte. Och det kommer att vara min fasta tro tills motsatsen bevisats.

Kärleken är exklusiv, hävdar massan. Sex och närhet är per definition tätt sammankopplat med den människa man valt att leva med. Utomäktenskapliga förbindelser är förkastliga. Utomäktenskapliga är kanske fel ord, men relationer med människor utöver den man lever med då. Är alla med? Och ändå blandar de allra flesta in andra människor i sina relationer, och i sitt sexliv.
"Du är så sexig i stay-ups", säger mannen. Och kvinnan accepterar detta. Trots att hon i vanliga fall brukar gå klädd i slitna jeans och stickad tröja. Stay-upsen är egentligen inte alls representativa för henne, men när det gäller sex är det en annan femma.
Då känner hon sig sexig, då är hon "någon annan".
Eller kanske ännu värre, då "är hon sig själv".
Tänk att leva sitt liv som någon annan, att inte våga vara den man vill vara. Ack, hemska tanke.

"Män i uniformer är heta", säger kvinnan. Och även om hennes man är revisor så är tanken inte omöjlig. Rollspel är inte ovanliga i sängkammaren.

"Porrfilmer är upphetsande", tycker förvånansvärt många. Såväl män som kvinnor. Desamma som i dagliga livet hätskt hävdar att porrfilmer nervärderar kvinnan. Men en liten porrfilm för att krydda sexlivet där hemma skadar inte. En liten porrfilm då och då tittar de allra flesta på.
Det är helt okej.
Sexsajter på nätet är flitigt besökta. Sexdejtingsajter likaså. Många par söker "likasinnade för diskreta lekar för att krydda sexlivet med". Det är vanligt, ack så vanligt.
Otroheten är utbredd. Det vet jag såväl genom egna erfarenheter som genom att läsa svar på diverse enkätundersökningar.
Långt fler äktenskap spricker än räcker hela livet.

Jag menar inte att döma! Uppfattas det så ber jag om ursäkt. Då har jag uttryckt mig luddigt. Jag är gift för tredje gången. Jag har också tittat på porrfilm, är dock väldigt selektiv men kan medge att det finns en eller annan riktigt läcker porrfilm. Inte många dock.
Jag älskar stay-ups, använder dem i stort sett dagligen. Jag skulle hellre dö än att sätta på mig strumpbyxor. De kasar ner, och klämmer över magen. Men jag bär dem jämt, de är representativa med mig.
Jag drömmer mardrömmar ibland om att jag är med om en olycka och ligger där med omatchade underkläder när räddningspersonalen klipper upp mina kläder. Sjukt måhända, men sant ändå.
Jag har gärna sex. Jag älskar sex, jag älskar njutning. Jag hymlar inte heller med det. Jag är ärlig.

För mig är det ingen skillnad mellan att låtsas, eller önska, att ens partner vore någon annan och att faktiskt fysiskt vara med någon annan. I min värld spelar det ingen roll om min make har sex med en annan kvinna eller runkar medan han tittar på andra kvinnor på TV. Jag må vara märklig, men sådan är jag.

Blir så trött på alla moralpretton som skanderar etik och goda värderingar när sanningen är en helt annan. De är så selektiva i sitt tänkande att jag ibland blir rent fysiskt illamående. De har uppenbarligen gett sig själva en position där de kan välja vad som ska vara rätt och fel, vad som är gudsfruktigt och vad som är syndigt. Att ha sex med en annan människa än den man lever tillsammans med är per definition fel, men att fingra på sig själv framför TVn är inte längre en synd. För inte allt för länge sedan ansågs onani vara roten till såväl psykiska sjukdomar som evig synd men skulle någon påstå det idag skulle de idiotförklaras. Listan kan göras lång, men jag tror ni förstår poängen utan att jag mantrar ytterligare.

När jag träffade dig, äkte make, intalade jag mig själv att min kropp därefter skulle vare exklusivt din. Dina ord och dina kärleksförklaringar trollband mig, jag trodde på det du sa.
I några månader levde jag i tron på att du älskade mig, ville ha bara mig, ända tills du en dag sa "Har du någonsin haft sex med en kvinna? Jag tycker det skulle vara så jävla häftigt att se två kvinnor ha sex". Du skulle gärna sätta på mig och en till kvinna sa du. Jo, jag kan förstå dig. Och du bekräftade det jag redan visste; att världen är full av hycklare, och att äkta kärlek är ytterst få förunnat.

Där öppnade du dörren, äkte make. Och ut smet jag.

En gång för länge sedan ansåg en man att han ägde mig, och han gjorde med mig vad helst han önskade. Det dröjde innan jag insåg att jag hade ett eget val, att min kropp var min och att jag har patent på mina känslor. Aldrig mer kommer det att ske. Aldrig mer!

Men missförstå mig inte. Jag trivs. Men tro inte att du kan äga mig, eller att du har ensamrätt på mig, när jag inte har ensamrätt på dig och dina tankar. Det är ett misstag, min äkte make. Man kan aldrig äga någon annans tankar och känslor, man ska aldrig äga någons tankar och känslor. Då vore världen upp och ner. Jag tror inte att du är "min". Du är lite dum som tror att jag är "din". Faktiskt.

Jag älskar dig inte, jag respekterar dig på sin höjd. Och känner tacksamhet. Emellanåt.

Äkta kärlek förtjänar man, det är inget man får. Kanske kanske kanske får jag uppleva det någon gång.

Annars nöjer jag mig med att vara den jag är..