Mjuka, torra läppar kysser huden försiktigt.
Nariga händer guppar fram längs kroppen och fingertopparna drar sig sakta mot de styva bröstvårtona.
Andas du ?

Bröstkrogen lyfts sakta uppåt, lik en trasig lyftkran som är för tungt lastad. Den stannar till.
Ögonen är fyllda utav den nya delikatessen panikångest toppat med en skvätt rädsla. Rödsprängd blick tränger sig genom mitt skal och spräcker cell efter cell. Tegelmuren som klarade allt är besegrad.

Du breder ut dina vingar och tar sats utför stupet.

Steg efter steg blir längre och vinden sveper med din orkeslösa kropp. Svävandes bland molnen flyger du slalom mellan flyktfåglarna som ska sola och bada a la pinja colada. Den röda kulören som klätt din ögon tynar sakta bort och tegelsten efter tegelsten rasar en efter en ner mot ängen som vilar under dina fötter. Tillsammans med vingarna seglar kroppen fram bland den klarblå himlen och blir lättare och lättare för varje andetag.

Lätta barnfötter sveper nätt och jämt över det gamla trägolvet. En stor träflisa tränger in genom den tunna barnkroppen och borrar sig in bland benvävnad och blodådror, punkterar och skapar kaos.
De salta dropparna dansar ner längs de plufsiga kinderna och bildrar flod efter flod på de gamla trägolvet.

Bröstkorgen lyfts inte längre.

Vingarna är har bretts ut för evigt och du tog sats utför stupet en sista gång. De lätta barnfötterna är endast minnen och skuggor. Ögonen är rödsprängda och salta droppar dansar längs mina rynkiga kinder och följer dina spår längs floderna.
Den orkeslösa kroppen tynar bort och kylan sprider och tränger sig in genom hud och kropp.

Bland benvävnad och blodådror seglar du fram. Du tog sats utför stupet och bredde ut dina vingar.