frysa till stanna till stora blå över mitt fönster mitten av rörelse stannar står stilla
oktober molnby kastby ljuset dröjer om dagen frostknäpp orkar inte över soluppgångar löven skiftar alla färger men faller inte så hastigt emellan årstid och frystid vet ingen om vintern kommer dagen som inget slut synes ha ljuset som ingen skymning ännu lever in och ut och jag stannar där himlen slår omkull ovan inunder takfönster där molntappar istappar börjar kämpa men inget där regndroppar snötoppar smälta samman men ingen ärofylld seger ännu

kan du ta mina kämpar du min enda kan du ta dina soldater tillbaka kan du frysa smälta tiden sluta sända växling brytningsårens slagskepp

om jag fick bli kvar här inunder låsta stunder att gömma inget fram tillbaka gå vidare vi dröjer under orden vi får se längre fram men synen dukar under för himlahus över höst under fram som bleknande framtider blir till ljus till dova mornar igen utan slut blev till kanske kanske inte dånande sena hösthav
där inget kräver jag avkrävs min berättelse

om vintern kommer

väntar här väntar på eld upphör