Jag minns den gången i dalarna. Det var sensommar och hösten hade börjat gulna, och du sken med dem.

Jag hade ont i magen, men ändå gav du mig bulldeg.
Och jag minns han sa, att inte ska du väll ge flickstackarn bulldeg nu när hon mår dåligt. Då log du och sa;
"det finns inget barn som är lyckligt, om det inte smakat bulldeg".

Jag har dessa minnen, nu kvar inom mig och där finns dom alltid.
Jag vill tillbaka dit igen, och vara liten på nytt.

Jag minns din blåbärspaj och dikerna fyllda med smultron. Jag och min bror gick
och plockade fickorna fulla.

Men det var på tok för länge sen.

Säg åt honom att jag är påväg hem.