dränerad hänger hon

över ett soffhörn

ikväll igen




för varje dag är delvis skratt,

men det är svårt

att hålla ihop en hel familj




i ett lagom grepp

och hennes hand är liten

de halkar ur och




de skriker, de gråter och bits

de pussas och skrattar

tills de kiknar




och dagarna tar slut med

ett barn i hennes armar, med

en sömn innan sömnen




däremellan soffhörn