Ellen vår brud så vacker,
söt som socker.
Hennes långa blonda hår,
du henne aldrig får.

Hennes sätt att leva,
hennes mur du aldrig häva.
Hon är den som är i bakgrunden,
trots att hon borde vara mittpunken.

Flickan så rädd,
hon genom livet är missledd.
Ingens fel det vara,
vi måste henne acceptera bara.

Men under alla dessa murar,
hennes personlighet lurar.
När du väl är innanför,
sjunger det som vackraste kör.

Hon är en människa så underbar,
helt oidentiferbar.
Du kommer bli kär,
och hon finns alltid där.

Hos henne finns det ingen utgång,
du stutsar runt i en ballong.
Men du kommer alltid trivas,
och kärlek kommer alltid givas.