Ur gryningen
släpar sig snöfiltrerat
vinterljus
in i alla gardiners springor

Som vanligt
alltför vanligt
vaknar jag ensam
örat söker någons röst

Min tanke
fladdrar över islagt hav
smyger ljudlöst
genom snöiga gränder

Stapplar över skog och äng
och smyger in hos dig
och värmer, för ett ögonblick
dina händer

Drivis och tvärsnö
stoppar stora skepp
men ingenting kan frysa
tankens vingar