Du tog inspirationen med dig när du lämnade mig
I drömmarna klättrar jag på taken och skriker ditt namn
Hjärtat tickar som en tidsinställd bomb
Du rör dig med stil
Blev ombedd att definiera apati
I ett ögonblick av kaosartad stiltje
Insåg jag hur hemsk den är
Denna sjukdom jag dragit på mig
Likgiltig till det mesta
Varje ledig stund går åt till att grubbla,
Bara för att komma fram till nästa fråga
En retorisk sådan
Vad spelar det för roll?
Det är något särskilt med den kalla hösten
En mörk, onödig årstid, som nästan går att likna vid den kalla,
intetsägande medeltiden
Om man nu förespråkar den versionen av historien
Den här hösten har kommit att bli den värsta och den bästa,
En paradox i halv-abstrakt form
Människor går bort omkring mig,
Vänner gräver ner sig i depression och samvetskval
Allt stressas fram och blir bara halvdant gjort
Prestationsångesten knackar på mitt köksfönster
Samtidigt så har hösten visat mig er
Underbara människor, jag önskar att jag på något sätt
Kunde visa er
Hur dyrbara ni är för mig
Det var också på hösten jag träffade dig
Men det var förra hösten
Den här hösten har visat mig livet
Ur alla möjliga vinklar
Jag ska inte säga att Du krossade mitt hjärta,
men Du knycklade till det rejält
Jag vågar inte bli kär, jag är rädd för att förstöra saker
Förstöra någon annan
Eftersom att jag vet så väl
Hur lätt jag har för att gå vilse i mig själv
Ändå gör jag det, om och om igen
De säger att en halv kvinna inte kan älska
Lika lite som en ensam hand kan applådera
Men jag är ingen kvinna, och jag kommer kanske aldrig bli
Ibland gråter man
Men ibland struntar man i det
"Varför ska man gråta?
Det kommer inte ta mig någonstans
Lika lite som Du gjorde"
Jag fryser inuti
Och önskar gång på gång
Att någon ska se ett snäpp djupare
Genom mina mörka ögon
Och se hur skört mitt skal egentligen är
Men jag vet
Att om några ögonblick kommer allt det här
Jag tänker nu ha ändrats
Det spelar ingen roll om jag sitter, ligger, springer
Eller bara kräks av någon fruktansvärd bakfylla
Vad jag gör spelar ingen som helst roll,
Livet kommer ta mig dit det vill ändå
Och jag kan inte göra något åt det
"Adventures were what used to keep me inspired"
Apatisk
Ambitionslös
Det fanns en tid
Då jag längtade efter en plats ovan molnen
Nu vill jag bara stanna här, med dig
Kanske är världen bara en illusion
Men
Kärleken till dig känns så verklig, och
Världen får gärna ljuga för mig en stund till
Svart inuti
Som om själen fick nog och gav sig av
Ung och dum
Så jävla dum
Dina fingrar bränner på mitt bröst
Och jag känner hur jag tappar kontrollen
Jag vågar tro att två tonårshjärtan i den här staden
Kanske talar samma språk
Om de bara vågade lyssna på varandra
Språnget är kanske inte så långt ändå
I en plötslig kyss går jag sönder igen
Och jag springer för fort för att hinna plocka upp spillrorna
Men hur skulle det kunna spela någon roll?
Jag byter mask som andra människor byter kläder
Att vara glad är en bagatell
Det är något helt annat att vara lycklig
Kalla promenader genom frostbeklädda städer
Kent i öronen
Det enda som tilltalar mig och mitt frusna hjärta
Jag kom på mig själv med att vara trasig
Men det är okej
Jag vill bli berusad, av något annat
Som kan göra mig nytker