Vind i seglen
Vind i väckelsen
En stormvind far över fjärdens
nefritgröna vatten
Gäss på vågtoppar i ett glittrigt solskensgatt
likt snigelns skummiga spår
på gräsets yta
Gud skrattar som ett
lekande barn
när Han kastar sin Andes vind omkring
Vindbyarna puttar mej omkull
pladask i det mjuka gräset
där ligger jag och tittar på
molngubbarna i stor förtjusning

Vinden vänder
opp och ner på vår tillvaro
den vänder och far iväg
den syns inte, den känns ändå
in i märgen
Spåren  Vågorna  Förödelsen
Vindens tillrättavisning
är en brosch i min sluta hand
sakta öppnar jag handen
öppnar broschen
där
en bild av storhet personifierad
ett människoansikte som blåser på mej
så att seglen slår i vinden