I en kur vid Alvik
jag inväntar mitt pass,
det är där episoden börjar.

Samma kur är en bod vid ett
sommarhus vid en sjö i en skog
där jag är just nu. (snacka om portering)
Det är tyst och lignt, bara
vindens sus.
Plötsligt invaderas mossen här runtomkring
av ryggsäcksbärande folk.
Dom placerar sig här och där
som publik vid något evenemang,
vad väntar dom sig att få se
här ute på den öde mossen?

Då ser jag tjädrar och orrar
överallt framträda ur buskagen.
Folket väntar på deras spel,
ty det börjar att fizzaz och kluckas
straxt breve.

Jag går upp till gården och vidare mot
samhället  där det pågår en marknad
och platsen är i samband med en stor
grusplan, en fotbollsplan som
används som parkeringsplats,
någonstans mellan Huddinge Centrum
och Stuvsta Station.

På marknadsplatsen är det fullt med tält,
och i mitten en stor scen.
Sen går jag tillbaks ner till gården
längs en stig genom skogen, en stor
grusad stig till gården vid mossen.
En tid har förflutit, folket har försvunnit
det är tyst och sjön just frusit till is
där mitt ute på mossen.

På samma plats står nu en trevånings
huslänga och kvar där står en gammal man,
han citerar någon slags poetisk profetia om en
gård där en väg har formen av en kapsyl,
och där någonting fasansfullt skall hända.

Den gamle mannen säger att det var här
som Ronnie Pettersson dog...då ser
jag stigen mellan huslängorna kan
liknas vid en kapsyl, fast mycket långsökt.
Jag frågar: Här?
Hade dom formel 1 race här?
-Ja, dom lade cementplattor rakt på stigen,
och längs en tre kolometers bana i skogen.
Otroligt, jag grät...

Sedan kom föreståndaren som hade hand om
marknaden, och hans dotter.
För om det var marknad där oppe vid
Huddingevägen, så var det loppis härnere
på gården.
Jag kikade på kuriosan och frågade
om dom inte hade LP-skivor?
-Vi brukar ha sa hon, men inte idag, tyvärr.
Då tittade jag på klockan, oj om tre minuter
skulle jag avgå från Alvik.

Jag sprang opp till parkeringsplatsen
där min bil stod, vid kanten av planen.
En telefonkiosk som jag ringde ifrån
till mitt jobb, jag ljug nåt om köer
vid Norrköping, jag kommer om en kvart.
Men jag fick vänta på min dotter som var
här någonstans.
Fast det redan gått en kvart, och jag
var uppskruvad av stress, så hade jag ännu
inte kommit iväg...
Sedan så vaknade jag upp...