En syn att skåda. Nio tanter i bastun förutom min unga dotter.

Samtalsämnet den döda kvinnan "vid skidspåret"

Jag tvingades fråga om detaljerna då jag ingenting visste.

Tipsad ålder tjugufem år men "ingen vet vem hon är"

Skrämmande att vara så anonym att ingen saknar personen?!

Vad är det för värld vi lever i ?

I övrigt rörde sig samtalen om Blåkullafärder inför annalkande påsk. Som om man försökte skaka av sig det obehagliga.

Här i stan pågår också en debatt i ortspressen att åldringar på ålderdomshem vill byta plats med fångarna på fängelset med orden: "de får i alla fall god mat och får komma ut en hel timme per dag"...

Och på innebandyn i området bara "gubbar" förutom på sin höjd två yngre tjejer.

Jag tycker att det är trist med alla generationsmotsättningar.

Tänk om alla äldre som har hur mycket tid som helst och livserfarenhet fick vara med och roa barnen.

I Mexico och jag vet i många andra länder finns alltid mor eller farföräldrar samman med barn och barnbarn. Alla barn gillar denna typ av storfamilj. I dessa länder är det den naturligaste sak i världen att bo och leva så.

Som om vi skulle ha något att lära av andra länder besserwisser som vi ofta är?!

Varför bygger vi inte dagis och skola nära äldreboende?...till ny stimulans för alla parter.


Jag har fått lite att fundera över igen.