Känns som en knuten näve
i min mage
jag gråter
det var länge sen sist
men jag skäms så smått
gråter över spillda människoliv
och räddade
jag har inget med dom att göra
egentligen
därför skäms jag
och snyftar blygsamt

Nu ligger du på nittio meters djup
och minns fjorton års östersjölunk
medans torskar känner sig
våldgästade
från en ytlig värld
som gråter i förtvivlan

Vi frågar och våndas
vi hoppas
några kan glädjas
jag lyssnar
jag ser TV-flimriga bilder
rapporter, förklaringar
i magens solaplexus
slår näven hårt
hårt och obarmhärtigt
varför har jag ingen aning om
medans flaggorna flappar
på halv stång
som en blågul applåd
kanske för att vinka hejdå
anhöriga gråter, berörda gråter,
Sverige gråter, alla gråter
och jag där bakom solglasögonen
skäms och hoppas
att ingen ser mina rödgråtna ögon