Jag är vaken hela nätterna
tar lång tid tills jag lägger mig ner
trots att jag inget hellre vill
än att sova hela dagarna

Jag har inte tid för nån
inte ens för mig själv
och ibland är jag rädd för att jag ska tappa
mitt förstånd

jag känner hur jag faller isär
Går sönder
Rasar ihop


jag ser dig
vågar inte komma fram
har inte läkt färdigt än
Jag är inte längre sönder
men inte heller hel



när jag ser på dig
pirrar det som om jag vore tolv år igen
men det påminner mig om
den inte så söndriga och
inte heller hela platsen inom mig


Vägen öppnar sig framför mig

Väljer jag dig, är jag precis i början av vår väg
och inte längre i slutet av den förra

allt eller inget..
allt eller inget

men vem är allt?
Är han allt
är du allt
är jag allt?



Snart är det slut
snart börjar livet
dessa år har endast varit en inledning

hur många stycken har ett liv?




Tänker på att mitt liv kanske bara är
någon annans tankeplan
Jag har början men inga slut

i vilken kategori befinner jag mig i?

folk försvinner
känslor dör
Känslor försvinner
folk dör


bomullstäcke
bomullstäcke
i vätskan där
får jag spruta in dig
och kalla mig kär?


Tankar antecknas
när jag ligger ner

Vem är du
vem är jag
är du jag?

Sväljer
och tänker att jag ska fråga Alice
vilken karaktär jag är

känner dina läppar mot mina
du smakar så mycket rött
blir rädd och frågar,
om jag luktar ångest?
Du ler och säger att här älskling
här kan du lukta, se, känna och smaka vad du vill
Här
kan du vara vem du vill