du gnatar om maten
faten
och andras bestick
och saten tar genvägen hem
för det drar så förbaskat
på ensamma
kammade nollor i fållor
av fällande domar

staten har sållat ett nic
genom filtret
du lommar och lämnar
anamma det innan det rämnar
 och rädda ditt klick
eller ge tjugufem av de tusen du fick

så gör saten mot dig just detsamma
ja jävlaranamma så lika
du glömmer sen hungern på
glans bland de rika

nånstans mellan

ruffel å båg
du är låg