Strö salt på mina öppna sår.
Låt mig påminnas om att smärtan, den består.
Ångesten, som min trogne följeslagare.
Mitt kluvna samvete som min åklagare.
Splittrade tankar, jag tappat kontrollen över.
Räcker inte längre med en snabb tankemanöver.
Det krävs mer för att distrahera mitt inre kaos.
Paniken tilltar, måste fly, måste få en paus.
Rädda mig, ifrån mig själv. Jag måste få distans.
Få andas fritt, ge livet en andra chans.

Skriven 2006-09-11 | Kristian Lind © 1999-2010