Det är en kamp
att korrigera mitt andliga liv.
Motståndet lurar
ifrågasätter mitt liv och min vandel.
"Ger det dej något att lyssna till detta?"
du frågar så bestämt.
Det vet jag inte, men det talar
kanske inte om Gud, det hädar
dock icke heller.
Det bygger inte upp mitt andliga väl,
jag vet
jag vet
jag borde veta bättre.

               Är jag månntro avfälligt världslig,
               eller är det kanske lätt förvirring?

Jag börjar då och då att rätta till felen
för jag längtar efter att behaga min Gud,
som har gjort så mycket, ja mer än
man kan tänka.  Kärleken till Dig trots
alla fel, jag känner att Du är mig när.

Ledsen att jag, ty det verkar som förgjort
att jag aldrig tycks komma in i din viljas hägn.
Kanske att jag, arma dumma får, lyssna till
den falskes pipa.
Och inte är det uppbyggt, det andliga väl,
jag vet
jag vet
jag borde vetat bättre.

            Jag är nog vad man kallar avfälligt världslig,
            det är sannerligen ingen lätt förvirring!