Det var en gång en flicka
som väldigt sjuklig var
Konstiga saker hon fick dricka
för att leva några fler dar

Läkare efter läkare han sände
för att få veta vad
som med hans lilla flicka hände
till Gud och alla han bad.

Medicin efter medicin hon svalde
när läkarna kom för att söka
men inte en enda läkare han valde
kunde runt problemet sig böka

Så när han trodde att tiden
var inne, kalla han grävare och präst
Kanske hans lilla flicka hittar friden
Kanske var det som hände bäst.

Böner blev framsnyftat
av tjänare och vänner
men bara en bad någolunda hyfsat
och det var flickan med hårt knutna händer

Just hon som i sängen låg
var den som bad mest och djupast
ville se vattnet rulla, våg efter våg
och en sista gång höra en trast

Men allra mest hon önskade
att hennes pojke var vid hennes sida
När hon för sista gången slöt ögonen, drömmande
om hur livet kunde blivit utan lida


Men när hon sin sista suck drog
var hon ensam med läkare och präst
Han var upptagen när hans flicka dog
han sökte svaren hos en ny gäst

Någon som sa mirakelkur
och hans hoppades och grät
han ville se henne le i dur
Visste inte än att död var den han höll så kärt

Med sitt sista andetag hon viskat
"Jan?" I undran och i sorg
Medan han chanser fiskat
och lagt alla ägg i samma korg


Han grät bittra tårar
och dömde sig för allt
inte längre längtar han till vårar
För honom blev allt grått och kallt

En afton, månader efter sorgen
hade han fått nog.
Så han ställde sig utanför borgen
Svalde gift och dog.

Sin flicka fick han träffa
när hon förvånat såg honom komma
Bredvid en kvinna som dött av kräfta
och en som bara somna.

Hon grät och skaka sitt blonda hår
"Du skulle leva!"
sa hon omedveten om hjärtat med de djupa sår
"Men jag sakna dig Eva"

En tår rann från hans kind
när han sin flicka tog i famn
trots att han i livet varit blind
var han äntligen i hamn