ingen olycka kan döda min styrka
bara reducera den med råge
för jag föddes genom bläckstänk och klacksparkar
i en blomsterfylld kyrka

och bara prästen kom ihåg mitt namn
för han var överallt
så jag drog på mig stövlarna och sprang
mot en ensam och rofylld hamn

där flyttfåglar lever

jag sov tills jag vaknade
jag hade feber
du viskade något om värmeslag
och jag saknade

en bok som jag läste
det fanns en robot gjord av silikon
och hon visste att våra misstag upprepas
att vi inte vet
för vi glömmer och andas nuet
och köphetsen blir vår ikon
för tillfredsställelse kan inte upplevas
i mer än tio sekunder

ge oss en annan planet

jag ska berätta om något trivialt
du håller inte med
det är så viktigt, alltför privat
för att ens existera

så jag skriver en dikt till
om metaforer och skitsnack och samhällsformer
och jag slänger in lite grönska
för jag vill
se dig andas så som jag själv drömmer
om att få göra
bortom alla normer
som jag älskar, för utan dem kunde jag bara önska
att ett hinder kunde hånskratta
så att jag fick skriva
en gång till
en rad till

det är fantastiskt hur du kan riva
så hemlighetsfullt
och skapa sårskorpor utan att ens vidröra
min ömma hud

du är en osynlig lieman

och det fanns en minderårig knivman
hans fötter riktades aldrig framåt
vi var alltför seriösa
då
vi
det är kanske bara jag som har utvecklats
alla drömmer fortfarande om slott

vi var på en båt
banden var lösa
jag vet det för det har nedtecknats
det är allt men det är blott
en längtan

och imorgon ska jag skriva
och du ska skämmas
och jag skäms
och du förtjänar inte ånger
du är bara en gitarr som stäms
du har förändrats så många gånger

djupblå
ormbunke
djupblått
dödstanke
handfallen
stark
en obotlig monark

det var du
det är du
för ingen ser och ingen hör
de är lika stumma som förr
jag hatar inte men jag är bestört

jag lägger på
jag lägger av
jag stänger av
jag skyndar på
jag glömmer att maila och du tror att jag är vilsen
sanningen är
att du inte bryr dig i vilket fall

jag är bitter och jag är glad
ditt fel
jag har ingen som förstår
ditt fel
jag börjar skaka varje gång det viner
i hörnen på dina åttiotals-tak

en robot
hon visste vem jag var
hon satt på en brygga
och gladdes åt mitt hår
hon förstörde fördomar
för hon hade inte lärt sig dem
ett egendomligt försvar

barnlek
så lätt och så svårt
så lätt när du pratar
så svårt när de hatar

så brinn i mitt salthjärta
forska och försvinn
det är jag som går i västvärldens drive-in