Rasslet från kedjor,
fötter slagna i bojor.
Att leva livet utanför, är enkelt.
För dessa, ter sig livet simpelt.
Frihet att välja, frihet att vara.
Inga hot, ingen överhängande fara.
Bara för en tid, jag tänker.
Cellen, ingen sinnesro skänker.
Jag är där, jag ska vara,
straffet, ska jag erfara.
Mantrar orden, "bara för en tid",
en tid för bot och inre strid.
En redan förlorad kamp på glid,
när domen ger mig ingen frid.

Skriven ‎2010-04-22 | Kristian Lind © 1999-2010