Förlåt.

Det var det första ord
som for över hennes torra läppar.
Dansade över hennes nakna tunga.
Med en suck.

Som om hela världen berodde på henne.
Som om det faktum att hon vaknade på morgonen
Fick människor att dö.

Någon i vimlet trampade på hennes små fötter.
Förlåt
sa hon.
Förlåt.

Och kröp ihop som ett barn.
Till sin egen skugga.
Om ens.

Och staden ändrar färg.
Och hon med den.

Försvinner in i väggarna.
Strilar mellan gatstenarna.

Till oigenkännlighet.
Tills staden slutar andas.

Och han höll upp hennes dörr.
För att låta komma in.

Förlåt.

Sa hon.

Förlåt.